Nedgången låter vänta på sig

Jag hade tänkt inleda med att bedöma vår nya regering och hur jag tror den ekonomiska politiken kommer se ut de närmaste åren. Men av förklarliga skäl kan jag inte göra det, det politiska spelet är ju inte alls färdigt än. Alla, även våra folkvalda, måste ha vetat hur resultatet i stort skulle te sig - 40 procent åt vardera politiskt block och 20 procent för Sverigedemokraterna. Det skulle förvåna mig mycket om det inte redan funnits planer på hur man ska hantera situationen. Trots att jag inte hyser väldigt höga tankar om politiker så måste de väl ändå ha någon form av, åtminstone nästan, normalbegåvning. Det spel som man ägnar sig åt just nu kostar självklart Sverige och svenska folket en del, men det är det uppenbarligen värt för att lyckas förhandla fram lite mer makt åt sig eller det parti man företräder.

Den politiker som kommer att bli statsminister har redan röstats bort en gång, antingen det blir Stefan Löfven eller Ulf Kristersson. Det känns helt orimligt att statsministern skulle utses från något utav småpartierna med under tio procents stöd i befolkningen och Jimmy Åkesson kommer absolut inte att bli föreslagen.

Så det politiska spelet gör att jag inte kan analysera vare sig inriktning på den ekonomiska politiken eller vad den kommer att innebära för Sveriges invånare eller företag.

Ekonomin

Det har inte skett några stora avgörande svängningar sedan senaste krönikan. Om något visar ekonomin lite mer svaghetstecken än tidigare. Det är helt klart så att Sverige gått in i en fas av konjunkturen där tillväxttakten mattats betydligt. Jag har varnat för att bygginvesteringarna stod för lite väl stor del av BNP-tillväxten och att det inte skulle vara hållbart. Och lägre takt på bygginvesteringarna samt minskad privatkonsumtion är de enskilt största bidragande faktorerna till den lägre tillväxten vi nu ser framför oss.

<< Banner-position >>

Vi har dock fortfarande en tillväxt av BNP på årsbasis men det bör komma månader och kvartal med negativ tillväxt också. I skrivande stund kom statistik som säger att vi hade negativ BNP-tillväxt under tredje kvartalet. Idag har Sverige faktiskt den lägsta tillväxten av BNP per capita inom hela EU. Ekonomin klarar av mycket högre tillväxt än så och det lär få Riksbanken att bli lite mer försiktig (är det möjligt?) med sina räntehöjningar. Det kommer att bli höjda räntor framöver, antagligen en första höjning vid mötet i december. Frågan är dock om vi ändå inte går ut ur 2019 med styrräntor från centralbanken kring noll.

Trots att jag inte hyser väldigt höga tankar om politiker så måste de väl ändå ha någon form av, åtminstone nästan, normalbegåvning.

Värdering

De låga räntorna sätter egentligen alla ”normala” värderingsnormer ur spel. Alla räntebärande instrument är på tok för högt prissatta och alla alternativ, såsom aktier och fastigheter, är för lågt prissatta. Men om vi i stället väljer att se räntenivån som anomali och använder en mer ”normal” i modellerna så är aktier inte längre väldigt billiga, inte fastigheter heller för den delen. Jag varnade för att bredden på uppgången de senaste åren varit lite väl tunn och att för få aktier stått för lite väl stor andel av uppgången. Och det är precis det som fått korrektionen i USA att ta fart, de teknologiaktier som skjutit i höjden är också de som backat mest under den korrektion vi nu sett.

Det som kan rädda en något för högt värderad aktiemarknad är två parametrar - kurssänkningar respektive vinsttillväxt. Den ena är på plats, ingen kan väl ha undgått att aktiemarknaderna fått rejält med stryk de senaste två månaderna. Kursnedgångarna har gjort aktier mer rimligt värderade, alltid något positivt med baisse på aktiemarknaden. Det som är lite värre är att vinsttillväxten inte ser alltför positiv ut. Visst ökar vinsterna 2019, men inte så mycket att det skulle få aktier att skjuta i höjden i alla fall. Så ett plus och ett minus gör väl att ett resultat kring noll är rimligt att förvänta sig.

Jag ser inte den stora korrektionen, alltså femtio procent ner nära förestående, den kommer självklart men inte riktigt ännu.

Sammanfattningen får bli att ekonomin förvisso uppvisar svaghetstecken, men att det ändå är för tidigt att tro på en riktigt rejäl nedgångsperiod på börsen. Därtill är räntorna för låga.

Dock, vi har en osäker politisk situation i Sverige och handelskriget mellan USA och Kina har ännu inte visat på vilka kostnader som uppkommer. Den betydligt lugnare utvecklingen för ekonomin och vinsterna i näringslivet gör naturligtvis att krockkudden är mindre, så riskerna är betydligt större nu än för ett halvår sen. Vi lever som alltid i spännande tider!