"Arkitekturen var rätt spretig"
17 december 2019
I samband med Lokalguidens jubileumsnummer bad vi arkitekt Magnus Månsson glänta lite på dörren till 90-talet. I 40 år har Magnus Månsson jobbat som arkitekt, något han bestämde sig för att bli redan som nioåring. Under åren har han samlat på sig en hel resväska av erfarenhet och har fått vara med om en bransch i upp- och nedgång, den svindyra datorns intåg, de första mobiltelefonernas magi och mycket annat.
Lokalguiden må fylla 25 år i år men Semrén & Månsson firar dubbelt upp. För 50 år sedan startade arkitekten och muraren Per-Rune Semrén Semrén Arkitektkontor och i april 1979 började Magnus Månsson sin arkitektkarriär i bolaget som sedan länge även bär hans namn.
– Redan nio år gammal stod det klart att jag ville bli arkitekt och mitt allra första projekt som jag fick rita och bygga var en öppen spis med omgivande fönster i mina föräldrars radhus i Växjö.
Två snabba projekt
När vi ber Magnus Månsson blicka tillbaka till sitt yrkesmässiga 1994 väljer han att ta avstamp i åren strax innan.
– Början av 90-talet, när kronan släpptes fri, var ingen bra tid. 1992 var hälften av Sveriges arkitekter arbetslösa. I Göteborg hade man spekulerat mycket i just kontorsytor så det var ingen produkt man behövde. Väldigt få kontorshus byggdes runt 1994.
Det fanns en magsårsfaktor med att jobba med datorer på den tiden. Det var inga problem att hinna gå bort och ta en kaffe när man skulle byta bild på skärmen.
Men Magnus kan berätta om två hus som Semrén & Månsson byggde just kring 1994; Psykologiska Institutionen vid Linnéplatsen och Geovetarcentrum vid Sahlgrenska. Två hus som står sig. Trots att herr Månsson fortfarande går och retar sig på en viss takplåt.
– Vid den tiden hade man precis släppt lite på uthyrningsmonopolet vilket bland annat innebar att Universitetet kunde hyra av andra än staten. Akademiska Hus, som var en ny aktör vid den här tiden, köpte projektet Psykologiska Institutionen av en privat byggherre. Samma privata byggherre ägde även Geovetarcentrum men det projektet behöll han själv. Vi samarbetade med dåvarande Platzer Bygg och genomförde de här två projekten snabbt.
Flexibelt och hållbart
Båda husen är, med den tidens mått mätt, både hållbara och flexibla och även lite nytänkande.
– Vi jobbade, och jobbar, mycket i tegel så båda husen är byggda i det materialet, beskriver Magnus. Vilket naturligtvis måste räknas som ytterst hållbart. Det modulära byggandet får stå för flexibiliteten och i Geovetarcentrum gjorde vi en kontorslösning som blandade allmän yta med en mer privat. Vi fick på så sätt till både lugnare och mer aktiva zoner på kontoret. Vi ritade också ett ganska stort utrymme, med en överglasad konstruktion i flera nivåer, som hade kopplingar både till kontoren och de sociala ytorna. Och allt detta i en värld, universitetsvärlden, som får räknas som en konservativ bransch. Dessutom gjorde vi en speciell lösning i biblioteket på Geovetarcentrum där vi använde oss av den då ganska nya tekniken att såga i sten med diamantklinga. På så sätt kunde vi skapa en vägg som alltså var en snittad bergvägg. Biblioteket fick en väldigt fin karaktär och vi tyckte att det passade ypperligt i ett Geovetarcentrum.
Det där med takplåten då?
– Äsch, så är det ofta, konstaterar Magnus leende. Som arkitekt är man egentligen för noggrann ibland, jag kan gräma mig över detaljer. På Geovetarcentrum är det en takplåt som sitter fel. Jag retar mig så fort jag ser den, antingen i verkligheten eller på ett foto.
Inga snabba burkar
Arkitekturen på 90-talet beskriver Magnus Månsson som spretig.
– 80-talet var en ecclektisk period där man jobbade mycket med historiska förebilder. Det blev som en symbol för bubblan som sprack. I början av 90-talet blev det istället ett renande, en pånyttfödelse av arkitekturen, då man återupptäckte mycket av modernismen från förr. Och man började även prata om ekologiskt byggande. Ja, redan då faktiskt. Till exempel uppmärksammades material som trä, natur, skinn och plåt i inredningen, bland annat nere på möbelmässan i Milano.
I början av 90-talet var Semrén & Månsson 12 anställda och satt i en stor villa i Örgryte. Där en enda dator tronade bland alla ritbord.
– Vi var väldigt tidiga och skaffade vår första dator redan 1986. En ritstation där vi tänkte att man skulle ”datorisera” sig. Den kostade enorma pengar. En hårddisk, tangentbord, bildskärm och plotter betalade vi 250 000 kronor för. Då. Men marknaden var fascinerad av detta och vi kunde ta betalt både för arkitekttid och datortid. Jag är fortfarande förvånad över hur det kunde vara ok, det var en stor förhandlingsfråga. Men det var så vi kom loss i branschen. Hade vi inte gjort det hade vi nog inte haft råd att datorisera oss i den takt vi sedan gjorde.
När man flyttade till Storgatan 1997 hade alla datorer. Men det var inga snabba burkar...
– Det fanns en magsårsfaktor med att jobba med datorer på den tiden. Det var inga problem att hinna gå bort och ta en kaffe när man skulle byta bild på skärmen, skrattar Magnus.
På 90-talet kom ju även mobiltelefonerna. Redan 1991 köpte Månsson sin första.
– Eller då hette de ju bara biltelefoner. Min första var en Ericssons Hot Line. Den satt i en väska i bilen som man kunde skruva av och ta med sig. Just kring 1993-1994 var jag mycket i Tyskland, då hade jag köpt en Siemens. Jag minns hur fantastiskt det var att kunna stå ute på ett fält i norra Tyskland och prata med kontoret. Det kändes helt overkligt, lite som science fiction.
