Det nya kontorslandskapet

Kontorslandskap. Om sanningen ska fram är det ett ganska belastat begrepp. Det kan lätt frammana bilden av en tämligen steril lokal, befolkad av män i vit skjorta och slips och kvinnor med tvådelad dräkt och hornbågade glasögon. Det är en bild som har sitt ursprung i den period då vi tog steget från tillverkningsindustri till tjänstesektor. Eller, enklare uttryckt, när vi klev över tröskeln mellan verkstadsgolvet och kontoret.

Även om det kan kännas mysigt att fälla upp laptopen på köksbordet och dra igång dagens arbete bland frukostsmulorna, så är det inte en långsiktigt hållbar lösning.  

Sedan dess har oerhört mycket hänt när det gäller de redskap som står till buds för att vi ska kunna sköta våra arbeten. Men navet kring vilket arbetet roterat har ändå alltid varit detsamma: kontoret.

FRIHET ÄR NYCKELN

Det är först under senare år som vi kollektivt har börjat upptäcka att den teknologi som står till vårt förfogande öppnar dörren för en ökad frihet på många plan i våra arbetsliv. Vi befinner oss i början av en revolution av vår yrkesvardag. Det är inte en revolution i traditionell mening, där en samhällsfraktion tilltvingar sig rättigheter på en annan fraktions bekostnad. Istället handlar det om hur arbetsmarknadens alla parter ser möjligheter att vässa sin ekonomi, sina produkter och de bakomliggande arbetsvillkoren på en och samma gång. Och allt bygger på samma faktor: frihet. Eller, för att utrycka det mera exakt, frihet under ansvar. Det finns undersökningar som visar på att distansarbete ökar både motivationen och kreativiteten hos de anställda genom den större flexibilitet som finns inbyggd i arbetsformen, och det är goda nyheter för både arbetsgivare och arbetstagare.

GENERATION Z INTAR SCENEN

Vi har idag en arbetsmarknad som i långt högre grad bygger på den enskilda individens initiativ än vad som var fallet för några årtionden sedan. Den trygghet som brukade belönas med guldklockor för ett halvt århundrades trogen tjänst är inget som eftersträvas idag. Många byter karriär ett flertal gånger under sina yrkesliv, och följden har blivit att arbetsmarknadsinitiativet har skiftat från arbetsgivare till arbetstagare.

Istället för att vänta på att något företag ska söka efter vår arbetskraft, så erbjuder många sin kompetens åt företagen, baserat på en teknologi som inte kräver något fysiskt utrymme på företaget. Det är en arbetsform som befinner sig någonstans mellan traditionellt kontorsarbete och en konsulttjänst. Man talar om digitala nomader, en benämning som syftar tillbaka på folkstammar som inte har någon fast boplats utan ständigt flyttar för att optimera sina livsvillkor.

Den här utvecklingen har idag fått en ständigt växande bas i vad som kallas generation Z eller milenniegenerationen. Det handlar om den unga arbetskraft, född kring millennieskiftet, som kommer att ta yrkeslivet vidare mot sin framtida utformning. De för med sig ett uppbrott från det gamla tänket, och det är något som på många sätt sett ut att innebära goda nyheter för alla inblandade parter: Hyresavin för ett stort traditionellt kontorslandskap kan plötsligt kapas, och de anställda kan erbjudas en långt större flexibilitet. Färre kontorsmöbler behöver införskaffas och arbetstagarna slipper många timmars arbetspendling. Och istället för att arbetet sköljs ner med hektoliter av företagssponsrat kaffe kan den enskilde avnjuta sin egen kopp Nespresso vid hemmets härd. Eller i London, om så önskas.

DET FYSISKA MÖTET ÄR OUMBÄRLIGT

Mitt i alla dessa funderingar om flexiblare arbetsvillkor kom sedan Coronapandemin. Vad som var en försiktig försöksverksamhet blev plötsligt ett mantra. Vi skulle alla arbeta hemifrån, så mycket vi bara kunde. Ungefär var tredje av Sveriges fem miljoner arbetande personer har följt uppmaningen om hemarbete under pandemin, enligt en stor undersökning gjord av bland annat universiteten i Lund och Göteborg. Och två sanningar har hamnat i blixtbelysning.

Vi klarar alldeles utmärkt att arbeta hemifrån. Men vi klarar inte av att isoleras.

Låt oss ta en titt på hur läget var innan pandemin bröt ut. I en undersökning presenterad på våren 2019 av Linkedin, svarade hela 85% av respondenterna att flexibilitet i frågan om var och när arbetet skulle bedrivas skulle komma att vara en avgörande faktor för var man i framtiden valde att arbeta. 77% menade att en ökad flexibilitet skulle ge en bättre balans mellan arbete och fritid och 54% ansåg att de skulle vara mera benägna att stanna hos en arbetsgivare om denne erbjöd flexibilitet.

<< Banner-position >>

Tidningen Chef fastställde i samma veva att 80% skulle tacka nej till ett arbete som inte var flexibelt i frågan om var och när arbetet skulle bedrivas.

Det var så frågorna ställdes innan Coronapandemin. Och det var så svaren såg ut då.

Om vi istället tittar på en alldeles färsk undersökning från fastighetsbolaget Castellum, så dyker en annan siffra upp som är mycket intressant i sammanhanget. Den siffran säger oss att 87% av de tillfrågade vill gå tillbaka till kontoret när pandemin är över. Allra mest längtar de unga efter en återgång.

De ansvariga för undersökningen drar slutsatsen att enskilt arbete på distans är här för att stanna, men att det fysiska mötet är en oumbärlig ingrediens i våra arbetsliv.

Intressant nog finns det också en undersökning, gjord av Europeiska institutet för beteendevetenskaplig analys, som slår fast att extroverta personer är bättre rustade än introverta att arbeta hemifrån. Det betyder förstås inte att de extroverta uppskattar att beskäras i sina kontakter. I ställer är det så att de redan har en stor skara kontakter och därför klarar en frånvaro från kontoret bättre, medan arbetsplatsmötena utgör en större och viktigare del av de mänskliga kontakterna för de mera introverta.

Under alla förhållanden är det i mötet mellan människor som affärsidéer föds. Den lösning man själv inte ser, den ser någon annan. Den input man själv har saknas på andra håll. Så hur ser då den optimala lösningen ut för var vi bäst bedriver vårt arbete?

Ett svar på den frågan kan vara de kontorshotell som börjar dyka upp lite varstans omkring oss. Här satsas det på att erbjuda en representativ miljö som tillgodoser möjligheten att genomföra ett affärsmöte på ett kvalitativt sätt på samma gång som den enskilde tillförsäkras en ergonomiskt och tekniskt optimal arbetsplats. Även om det kan kännas mysigt att fälla upp laptopen på köksbordet och dra igång dagens arbete bland frukostsmulorna, så är det inte en långsiktigt hållbar lösning.

ETT ARBETSLIV PÅ RESANDE FOT

I den bästa av världar har man alltid nära till sitt kontorshotell, ett home away from home, oavsett var man befinner sig. På samma sätt som man kan känna igen sig på ett Espresso House, skulle man kunna tänka sig en kedja av kontorshotell, där man alltid är garanterad en plats, där man kan skala upp eller ner sitt utrymme efter behov – och där man har ett antal mötesplatser utanför den egna modulen. Det är i de gemensamma ytorna som konceptet med coworking kan skapa synergieffekter och bidra till att forma motorvägar av de enkelriktade gatstumpar vi alla i någon mån representerar. Coworkingtrenden växer sig allt starkare, och allt flera aktörer inser vikten av att erbjuda nav för den verksamheten i kontorshotellen genom att skapa kreativa informella mötesmiljöer, kompletterade med en hög nivå av kringservice.

I en sådan värld kan ett företag hitta sin nästa anställde precis var som helst, och låta dennes kvalifikationer vara viktigare än var han eller hon bor. Med ett utbyggt system av kontorshotell kan man teoretiskt tillbringa hela sitt arbetsliv på resande fot, men anställd i samma företag. Det vore en möjlighet som säkert skulle tilltala åtskilliga.

Och det skulle ge begreppet kontorslandskap en helt ny innebörd.

Av: Marcus Gabrielsson och Christer Holmgren, platschef Huvudkontoret HK, respektive journalist.