Kan vi göra någon skillnad?

Semestern är en bra tid för reflektion. Dessutom innebär sommaren ofta att vi upplever nya sammanhang och bryter vardagens invanda rutiner. Semestern ger oss förhoppningsvis möjligheten att vila, återhämta oss och att uppleva nya platser och nya sammanhang.

Denna sommar har gett mig förmånen att vistas i södra Europa och gett intressanta ingångar på frågor som upptar vår vardag och formar vårt liv och som ger oss nya perspektiv på tillvaron. Europa blir succesivt alltmer sammanhängande och det är lätt att som europé känna sig hemma i många delar, samtidigt som det finns distinkta skillnader kvar. Århundraden av historiska skeenden, politik och religiösa dispyter liksom olika förutsättningar i klimat och geografi, har skapat de tydliga regionala skillnader som nu utgör våra specifika länder. 

<< Banner-position >>

I Kroatien, där jag tillbringade ett par varma semesterveckor, är mat tätt samman-kopplat med livsstilen. Slående är hur viktigt det är att äta lokalproducerat och närodlat, helst från egna odlingar. Det är inte bara en trend utan också en djupt rotad tradition sedan lång tid tillbaka. Idealet att producera sin egen olivolja, göra sitt eget vin och helst äta grönsaker från egna odlingar, sitter djupt. Fisk skall förstås ätas pinfärsk direkt från havet eller som ansjovis bevarad i olja enligt traditionen. Att köpa frusen mat anses väldigt oskönt. Att bo på en ö i medelhavet utan naturliga vattenkällor eller vattendrag har historiskt ställt levnadsvillkoren på sin spets. Endast genom att klokt hushålla med naturresurserna, samla regnvatten och hitta sätt att bevara allt ätbart gick det att leva i detta krävande klimat.

Detta förhållningssätt och närhet till odlingar och matproduktion ger en djup förståelse för vår natur och de villkor som gör att vår planet överlever så som vi känner den, och påverkar attityder långt utanför det som ligger på tallriken. En effektiv snabbkurs i lokal hållbarhetskunskap, där kultur vävs samman med ett självklart förhållningssätt till våra begränsade resurser i form av vatten, odlingsbar gjord och beroendet av naturen. En nyttig erfarenhet även för oss som verkar inom stadsutveckling och jobbar med utformning av framtidens byggnader där långsiktighet, hållbarhet och hänsynen till vår natur är grundläggande pusselbitar.

Stora allvarliga frågor har avlösts av sommar, sol och semester på ett sätt som till slut nästan är svårt att förhålla sig till.

Denna sommar har också bjudit på tvära kast med allt ifrån OS-fest och härlig semesterstämning till fruktansvärda nyheter om krig och geopolitiska spänningar i vår omvärld. Skogsbränder och en turbulent finansmarknad ovanpå detta har gett en aningen apokalyptisk stämning. Stora allvarliga frågor har avlösts av sommar, sol och semester på ett sätt som till slut nästan är svårt att förhålla sig till. Rapporter strömmar in om hur kriget i Ukraina och i Gaza fortsätter med stort lidande för befolkningen som får sina liv slagna i spillror, samtidigt som splittringen politiskt bara tilltar. Lidandet på ett mänskligt plan blir ofattbart, och det är svårt att se något slut på eländet.

Dessutom kommer rapporter om hur detta påverkar vår miljö när militärfordon spyr ut smutsiga avgaser, skogar sätts i brand och frontlinjer säkras med klimatbovarna stål och betong. Attacker mot bränsledepåer leder till stora utsläpp när dessa sätts i brand. Ännu värre för klimatet är den mängd metan som läckte ut till följd av sabotaget av gasledningen Nord Stream. Dessutom har Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina tvingat flyg att ta långa omvägar som orsakar ytterligare utsläpp och miljöpåverkan. 

Sammantaget genererade de två första åren av det ryska invasionskriget omkring 175 miljoner ton koldioxidekvivalenter i utsläpp, enligt en rapport från Initiative on GHG Accounting of War (IGGAW), som bland annat finansieras av den svenska regeringen. Det motsvarar ungefär de årliga utsläppen från ett industriland som Nederländerna eller 90 miljoner bensinbilar under ett år. Ryssland skadar Ukraina men också vårt klimat globalt.

Vi har ett ansvar när vi jobbar med arkitektur, stadsutveckling och hållbarhet. Vi kan påverka vår omvärld till det bättre och det ÄR meningsfullt även om det sker i små steg. 

Att återvända till jobbet kan ju också vara ett bra tillfälle att reflektera över mål och mening med vår vardag och vad vi vill uträtta i arbetslivet – men i detta sammanhang kan vår strävan om att skapa en bättre, mer hållbar och mer attraktiv värld te sig futtig. Gör vårt värv någon skillnad egentligen? Vi kan inte påverka geopolitiskt speciellt mycket utifrån vår roll som arkitekter och samhällsbyggare här och nu. 

Men, om vi alla bidrar till att skapa ett samhälle som ger människor högre livskvalitet och bättre förutsättningar för ett gott liv samtidigt som vi värnar vår natur och vår planet, så kommer vi kanske på sikt att bli av med inskränkthet, nationalism och auktoritära samhällssystem. Det är i alla fall en rimlig förhoppning.

Vi har ett ansvar när vi jobbar med arkitektur, stadsutveckling och hållbarhet. Vi kan påverka vår omvärld till det bättre och det ÄR meningsfullt även om det sker i små steg. Många små steg gör till slut stor skillnad. Kroaternas matkultur är ju ett strålande exempel på att ett hållbart förhållningssätt också kan vara attraktivt och det som människor aktivt väljer för att det ger den bästa livskvalitén samtidigt som den bevarar vår natur och vårt klimat.

Eller som John Lennon utryckte det; ”think global - act local”. 

Av: Johan Casselbrant, Arkitekt SAR/MSA, Grundare och Partner på Kanozi Arkitekter.