Nytt och fräscht – för vem?

Har ni tänkt på hur vissa uttryck kan kännas fullt rimliga en dag, men helt passé en annan? Ett exempel är "lite skit rensar magen". En lite rolig mening att slänga sig med när vi åt hamburgare utan att ha tvättat händerna fram till hösten 2019. Men när pandemin bröt ut var det en helt otänkbar devis att leva efter. Så hoppas vi att det är med frasen "nytt och fräscht". I den rika västvärlden vi lever i räcker det att motivera hur vi river ut fullt fungerande miljöer för att få börja om från scratch med orden "vi vill liksom att det ska kännas lite nytt och fräscht". Personerna runt middagsbordet nickar då instämmande och förstår precis. Den där förståelsen hoppas vi snart ska ha nått vägs ände. 

Vi jobbar dagligen med återbruk i våra projekt. Både vad gäller lös inredning och byggdelar. Det finns många utmaningar, men när vi talade om det senast förra veckan på ett av våra internmöten konstaterade vi återigen att de flesta utmaningarna egentligen inte handlar om kvaliteten på de återbrukade produkterna utan om hur vi inom bygg- och möbelbranschen hanterar dem. Tvärtom kan kvaliteten i de återbrukade produkterna många gånger överträffa de nyproducerade - ändå väljer vi att kassera det gamla för att tillverka nytt. Varför gör vi så?

<< Banner-position >>

På vårt möte kom vi in på att problemen ofta kretsar kring hanteringen - det finns inte tillräckligt med köpare så därför är det inte värt att spara möbler. En del berättar om hur begagnathandlare inte emballerar sina möbler i transporten - så att möbler i prima skick förstörs på vägen till slutkunden. Andra berättar om hur fullt fungerande byggdelar som kan användas i nya projekt slängs för att ingen vågar garantera kvaliteten efter att de har flyttats. 

Kanske ligger den största utmaningen i att känslan av "nytt och fräscht" helt enkelt är starkare än vår vilja att lära oss nya sätt för att minska vår klimatpåverkan.

På den privata marknaden florerar mängder av möjligheter att köpa och sälja begagnade möbler - både i befintligt skick och möbler som blivit varsamt restaurerade. Fastän vi inom bygg- och möbelbranschen borde vara de som har bäst koll på värdet av en designmöbel eller ett stort glasparti så slängs mängder av produkter för att det inte finns system för att hantera dem och nå nya ägare. Säger vi i alla fall. Verkligheten är att det finns system, det finns leverantörer och hantverkare som är villiga att förse oss med allt vi behöver för att kunna bygga och inreda mer hållbart än vad vi gör idag - vi behöver bara bli bättre på att utnyttja dem. Vi behöver våga flytta risken från att en nyproducerad vara fastnar i Suezkanalen och försenar färdigställande av projekt med flera månader, till att en vara kan bli stött i kanterna på vägen till kund och behöva lackas om för att vara på plats igen några dagar senare. Vi behöver anpassa oss och göra plats för återbruk i våra arbetsprocesser. 

Kanske ligger den största utmaningen i att känslan av "nytt och fräscht" helt enkelt är starkare än vår vilja att lära oss nya sätt för att minska vår klimatpåverkan. Så i takt med att vi utvecklar alla processer och verktyg för att kunna öka återbruket i vår bransch - ska vi hjälpas åt att ifrågasätta hur vi motiverar våra beteenden? Kanske räcker det att möblerna och byggdelarna i din nya och fräscha miljö är ny för dig, inte för jorden.