Val, ekonomi och räntor

Jag är gammal nog att ha upplevt hur riksdagen såg ut åren 1973 till 1976. För den som har glömt eller som kanske inte är gammal nog att ha varit med så var det på så sätt att Sverige införde enkammarsystemet 1971 och beslöt att kammaren skulle ha 350 ledamöter. 

Ett bra beslut? Nej knappast! Redan första valet efter det, 1973, blev mandatfördelningen 175 för de borgerliga partierna och 175 för de socialistiska partierna och flera frågor fick avgöras med lottens hjälp i riksdagen. Man lärde sig  dock och vid valet 1976 hade vi en ny författning som bland annat innefattade att riksdagen krympte till 349 ledamöter. Ett på tok för stort parlament, men det är en helt annan fråga.

Så nog har vi haft besvärliga parlamentariska situationer tidigare. Nu torde de flesta vara förberedda på att Sverigedemokraterna kan bli valets vinnare. Redan idag är de ett vågmästarparti om inte övriga partier bestämt sig att stänga ute dem från inflytande. Så dagen efter valet ska det rimligen inte komma som en chock att inget av de traditionella blocken har fått egen majoritet i riksdagen. Partierna måste rimligen vara förberedda på den situationen, men har de redan en färdig lösning? Jag betvivlar det, men nog har väl olika scenarios diskuterats internt inom partierna? Det får man i alla fall hoppas.

<< Banner-position >>

Ekonomin

Som tur är så är politikernas betydelse för ekonomin betydligt överdriven, men berätta inte det för dem utan låt dem hållas och tro på sitt avgörande inflytande över allt och alla. Politiker kan ändra spelregler, men är det något som de fria marknadskrafterna är bra på så är det förmågan att anpassa sig till ändrade förutsättningar. 

Min förra krönika var rätt till punkt och pricka. Vi ser en ganska hög tillväxt som mattas av i takt med att de initialt positiva effekterna av den stora migrationen klingar av samtidigt som bygginvesteringarna går mot en markant lägre nivå. Jag tror inte vi sett vad alla åtgärder för att få ner svenska hushålls belåning inneburit. De farhågor Riksbanken med flera haft för skuldsättningen hos svenska hushåll bör vara lugnare nu. I genomsnitt har varje skuldsatt person i Sverige 1,4 miljoner i skuld, en markant ökning från miljonen jämnt för åtta år sen. Kostnaden för skulden i dag är nog inte högre än den var 2010 eftersom räntorna är så låga. Någon gång kommer räntorna att stiga, inte till gigantiska nivåer, men hushållens belåning kommer då att kosta för ekonomin i form av lägre privatkonsumtion och därmed en dämpning av konjunkturen.

Den lägre tillväxttakten trycker inte precis upp inflationen och då kommer inte heller Riksbanken att höja räntorna nämnvärt.

Framöver ser jag alltså en lägre tillväxttakt i Sverige, om än tillväxten lär få en tillfällig skjuts uppåt 2019 när vallöftena ska infrias, pensionärer, barnfamiljer, sjukskrivna och långtidsarbetslösa ska väl få någon form av förbättring av sina villkor.

Den lägre tillväxttakten trycker inte precis upp inflationen och då kommer inte heller Riksbanken att höja räntorna nämnvärt.

Värdering

Räntorna är fortsatt väldigt låga. Såväl de administrativt satta räntorna, såväl ECB som Riksbanken lämnade styrräntorna oförändrade även vid sina senaste möten, som de av marknaden satta räntorna uppvisar mycket små rörelser. Efterhand som tiden flyter på närmar vi oss dock högre räntenivåer, om de så blir små och få så kommer räntorna att höjas.

Högre räntor gör att aktiemarknaden får konkurrens när det gäller att attrahera kapital. Normalt skulle aktiemarknaden då få en sämre utveckling, nu måste det inte bli så i och med att aktiemarknaden är lågt värderad i förhållande till ränteläget. Alla vet ju att räntorna är extremt låga.

Det finns mycket positivt att säga om värderingen av aktier just nu, vinsterna stiger, räntorna är låga, alternativ att investera i saknas. Det finns en del negativt också, räntorna lär höjas, det skramlas med hot om handelskrig (det inte bara skramlas utan kriget är igång), i USA står ett fåtal aktier, de sk FAANG-bolagen, (Facebook, Apple, Amazon, Netflix och Google) för 80 % av kursuppgången på börsen och det säger att resten av börsen haft en trist utveckling. Att bredden på en uppgång är så tunn är definitivt ett varningstecken.

Det finns alltså några positiva tecken och några negativa och då får jag väl vara neutral till lite positiv om börsutvecklingen fram till årsskiftet.

Sammanfattningen får bli som senast; att ekonomin är för stark och räntorna för låga för att nedgången på aktiemarknaden ska inträffa 2018. Men en bit in på 2019 - då…  

Författad av Per Erik Håkansson, oberoende analytiker