Min hälso-app är besviken på mig

1 578 steg. Oj. Jag kollar gårdagen. 2 515 steg. Jag skiner upp. Det var ju bättre! En pedagogisk stapel över min aktivitetsnivå den här veckan visar att jag snittat 3 256 steg per dag. Det är väl ändå okey försöker jag intala mig. Men jag vet att det är ljug. Jag kan inte riktigt skaka av mig känslan av att hälso-appen på min telefon är besviken på mig.

Det är också helt rimligt av den. Jag är nämligen en frisk man i 30-årsåldern. Mitt snitt borde vara det femdubbla. Tittar man historiskt på det hela bör mitt snitt ligga runt 17 000 steg per dag. Det var den kalibern av stärkande promenader mina förfäder sysselsatte sig med när de gick runt och letade mat på savannen.

TRÄNING och VARDAGSMOTION är två helt olika saker. Men ganska ofta försöker vi ersätta den ena med den andra. 

Men nu lever ju inte jag på en savann. Jag lever i ett tjänstemannareservat. Jag tillhör nämligen gruppen blekfet medelklass inom tjänstesektorn. Jag bor i den sortens välbärgade område där grannarna är passionerat intresserade av cross-fit. Här gillar vi förvisso promenader, men vi ÄLSKAR att ta tid på oss själva när vi frenetiskt svingar två rep upp och ned.

Det finns en viss problematik i det här. TRÄNING och VARDAGSMOTION är två helt olika saker. Men ganska ofta försöker vi ersätta den ena med den andra. Ofta är det vardagsmotionen som får stryka på foten till förmån för träning. Det är helt rimligt att vi gör så. Träning känns mer. Man blir svettig och varm av det och alltså måste det vara mer effektivt än vardagsmotion. Dessutom är det så sjukt mycket mer tidseffektivt. Eller hur?

<< Banner-position >>

Men det viktiga är inte att vi måste röra oss snabbt - det är att vi måste röra oss ofta. Om syftet är att bli snygg naken och få bra flås finns det inget som slår högintensiv träning. Men om syftet är att hålla sig pigg, alert och att mota hjärt- och kärlsjukdomar vid grind så är vardagsmotion oslagbart. Och den ena kan inte ersätta den andra. Enkelt uttryckt: man behöver göra båda.

Man kan säga att vi just nu, ganska rejält, stresstestar konceptet ”hemmakontor”.  

I en normal vardag får vi oftast in en hel del vardagsmotion utan att vi tänker på det. Många av oss cyklar, går och åker kommunalt för att ta oss till jobbet. Vi rör oss runt en del på vår arbetsplats. Vi går och äter lunch. Kanske springer ett ärende eller två när vi ändå är ute. Det är inte i nivå med att jaga antilop med spjut på en savann men det är i alla fall ett par tusen steg som vi tar sådär lite slentrianmässigt. Det är väldigt värdefulla steg.

Men nu jobbar jag och alla mina grannar hemma. Pga corona. Man kan säga att vi just nu, ganska rejält, stresstestar konceptet ”hemmakontor”. Som ergonom är jag såklart fascinerad över det här med hemmakontor. Av flera anledningar. Dels vad gäller själva ergonomin kring att ersätta alla kontorets väl utvalda möbler och ergonomiprylar med den ergonomiska dödsfälla som soffan eller köksbordet innebär. 

Men det som verkligen har fått mig att börja fundera är det här med vardagsmotion. För just nu lever jag och mina grannar i en tillvaro där vi har uppemot 0% naturligt förekommande vardagsmotion. Nästan all fysisk aktivitet vi ägnar oss åt nu är sådan som vi på konstgjord väg måste skjuta till. Vi måste avsätta tid i kalendern för det. Och vardagsmotionen är oftast det första som ryker när det dyker upp något mer brådskande - som Zoom, Teams och Excel-snurror.  

Det mest hurtiga jag gör om dagarna är att gå ut med soporna. Men det har jag ju nu lejt ut till min 6-årige son som gör det för veckopeng. Så vad finns kvar av min naturligt förekommande vardagsmotion? Gå och hämta kaffe. 1 578 steg. Mycket kaffe.

Men jag ska skärpa mig. Nu är det snart lunch. Då ska jag ta en promenad. Om inte någon ringer på Zoom.

Av: Tommy Wilén, leg. Naprapat och en av Sveriges roligaste och mest uppskattade föreläsare och inspiratörer kring ergonomi och hälsa.